Vår valp Zorro blev vid 8 månaders ålder sjuk, fick feber och blev allmänt slapp och apatisk. Vi åkte till veterinären där han undersöktes och fick bla antibiotika, hypotesen var att han hade urinvägsinfektion. Antibiotikan gjorde honom piggare, men två dagar senare började han kissa inne, då såg vi att han också hade urin i blodet. Ute märkte man att han försökte kissa, men att det inte vill komma ordentligt.

Vi åkte igen till veterinären för mera undersökningar, ultraljudsundersökningen visade att Zorro hade kristaller i urinblåsan. Fick ingen ytterligare hjälp av veterinären, men i samma veva började vi själva misstänka att urinvägsbesvären hängde ihop med antibiotikan. Vi slutade omedelbart antibiotikakuren och fick senare också stöd av veterinären för denna teori. Det visade sig dessutom senare efter odling av urinprovet, att Zorro aldrig haft urinvägsinfektion. Trots detta blev Zorro om ett par dagar igen slapp och apatisk, hade varken ätit eller druckit på ett dygn.

I detta skede hittade jag Maria på nätet, läste på hennes hemsida om en annan hund som hade haft liknande besvär som Zorro och fått hjälp av homeopati. Jag ringde genast upp Maria och blev rekommenderad ett homeopatiskt preparat för Zorro. Trots att jag och min familj många gånger fått hjälp av homeopati blev jag överraskad av den snabba, positiva effekten. Två timmar efter att Zorro fick de första pärlorna kvicknade han till och började äta. Inom ett dygn var han till synes helt återställd och pigg och glad igen. Kissandet inomhus höll på ännu ett par dagar, men sen slutade han också med det. Är enormt tacksam över den hjälp vi fick!

Hälsningar, Sonja Enestam